Matty came from far away, from New Orleans into the East Bay He said this is a mecca I said this ain't no mecca man, this place is fucked 3 months go by, he had no home, he had no food, he's all alone Matty said fool me once shame on you didn't fool me twice he went back to New Orleans
Jag skriver det här inlägget från Tyskland som inte har mataffärer som är öppna på söndagar. Simply put är det Världens sämsta iLand just nu. Ett iLand DeSux. Tysklaaaaaand!
Har folk inte bättre saker för sig än det här? Jag höll på att lägga av en eftersom jag skrattade så mycket. Dels folket på bilderna, dels det jävla slan som sitter och letar upp fjortisar med mangafrisyrer och klipper ihop dom till nån vidrig jävla dry hump-låt. Sån där musik spelar man ju bara inte. Det är ju inte ens roligt.
fredag 12 december 2008
Nu har jag bestämt mig. Den 21 december flyttar jag hem. Beslutet var inte helt frivilligt utan det har med min jobbsituation att göra. D.v.s det kommer vara omöjligt att fortsätta pendla fram och tillbaka till Sverige (läs: banden) på den lön jag får ut. Det är lite av ett Moment 22 också. Om jag inte hade varit borta drygt en vecka i månaden hade jag nog kommit upp i tillräckligt många timmar för att ha råd att vara borta drygt en vecka i månaden.
Hursomhelst, julen närmar sig och jag känner mig hyfsat hoppfull. Det här kommer ordna sig! Vi syns i Stockholm.
Nu är Johan på väg hem. Imorrn vid tolv åker han mot Bremen för att ta planet till Skavsta. Johan har varit här de senaste 5 dagarna och det har varit jävligt kul! Vi har hunnit med att gå på spelning, göra stan, äta bagels, ha filmkväll och käka middag med mina kollektivkamrater.
klockan är 02:02 och vi ska upp tidigt för att äta frukost på der Muffin Mann så detta blir ett kort inlägg.
Född 1942 i kloakerna under Bergen-Belsen.
Hittad av en tysk soldat som trots sin underliga brytning smugglade mig hem till sig. Efter jag blivit klädd, vägd, mätt och ägd kastade dom mig, inrullad i en sopsäck, på mjölkbilens flak. Jag vaknade upp i södra Frankrike där jag blev uppfostrad av en blond och frodig änka som jag senare gifte mig med. Jag var då 17 och hon var en sisådär drygt dubbelt så gammal. På en höft.
Äktenskapet var inte lyckat och efter några våldsamma utfall från min käcka bättre hälft valde jag att fly till Östergötland. Här har jag precis slagit mig till ro och lärt mig språket. Jag förstår att det ska vara en sorts slags variant av det svenska språket. Fastän svårt att avgöra börjar jag höra vissa likheter.